Swiss-born French Art Nouveau Painter and Printmaker, 1859-1923 was a Swiss-born French Art Nouveau painter and printmaker. Born in Lausanne, Steinlen studied at the University of Lausanne before taking a job as a designer trainee at a textile mill in Mulhouse in eastern France. In his early twenties he was still developing his skills as a painter when he and his new wife were encouraged by the painter Francois Bocion to move to the artistic community in the Montmartre Quarter of Paris. Once there, Steinlen was befriended by the painter Adolphe Willette who introduced him the artistic crowd at Le Chat Noir that led to his commissions to do poster art for the cabaret owner/entertainer, Aristide Bruant and other commercial enterprises. La tournee du Chat Noir avec Rodolphe Salis (1896)In the early 1890s, Steinlen's paintings of rural landscapes, flowers, and nudes were being shown at the Salon des Independants. His 1895 lithograph titled Les Chanteurs des Rues was the frontispiece to a work entitled Chansons de Montmartre published by Editions Flammarion with sixteen original lithographs that illustrated the Belle Epoque songs of Paul Delmet. His permanent home, Montmartre and its environs was a favorite subject throughout Steinlen's life and he often painted scenes of some of the harsher aspects of life in the area. In addition to paintings and drawings, he also did sculpture on a limited basis, most notably figures of cats that he had great affection for as seen in many of his paintings. Steinlen became a regular contributor to Le Rire and Gil Blas magazines plus numerous other publications including L'Assiette au Beurre and Les Humouristes, a short-lived magazine he and a dozen other artists jointly founded in 1911.  Related Paintings of theophile-alexandre steinlen :. | Lettre Au Bon Dieu | Chat et Chatte | Des Chats | La Fillette au Chat | Poster Advetising Sterilized Milk |
Related Artists:
Ivan Nikolaevich Kramskoy
Russian Painter, 1837-1887
Louis emile pinel de Grandchamp
Beaune 1831-1894
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.